lofstream

Jag vet hur du är ensam, hur ingen annan kan förstå. Jag försöker gå bredvid dig, jag har krafter kvar att blåsa mod. Du orkar inte springa mer, orkar inte fly igen! Ge inte upp, låt ingen slå dig. Du är större än du tror.
Var inte rädd du har ett löfte så mycket starkare än ord. Du bär ett ok på dina axlar, du bär en skuld som inte tillhör dig, och tvivel siktar mot din tinning. Så höj din blick och se att du har mig.

Människor kan vara så fruktansvärt inskränkta.

Jag undrar en sak. Varför är det ingen som vågar bry sig om någon annan, när det kan bli jobbigt för en själv?

När blev vi så egoistiska, så jävla fega?

Hur tänker man när man inte vågar sträcka fram sin hand till någon som sitter i skiten? Självklart vill man inte

smutsa ner sin egen hand mer än nödvändigt, men det finns för fan tvål.

Dessutom, vad är en skitig hand mot en skitig kropp? Och är det verkligen den som sitter i skiten som är den

smutsige? Är det inte smutsigare att tassa runt problemen och låtsas som om de inte existerar? Jag är så

galet trött på allt hymlande och lull-lull.

Ta en dusch för fan. Gör något.