lofstream

Jag vet hur du är ensam, hur ingen annan kan förstå. Jag försöker gå bredvid dig, jag har krafter kvar att blåsa mod. Du orkar inte springa mer, orkar inte fly igen! Ge inte upp, låt ingen slå dig. Du är större än du tror.
Var inte rädd du har ett löfte så mycket starkare än ord. Du bär ett ok på dina axlar, du bär en skuld som inte tillhör dig, och tvivel siktar mot din tinning. Så höj din blick och se att du har mig.

 

Människor kan vara så fruktansvärt inskränkta.

Jag undrar en sak. Varför är det ingen som vågar bry sig om någon annan, när det kan bli jobbigt för en själv?

När blev vi så egoistiska, så jävla fega?

Hur tänker man när man inte vågar sträcka fram sin hand till någon som sitter i skiten? Självklart vill man inte

smutsa ner sin egen hand mer än nödvändigt, men det finns för fan tvål.

Dessutom, vad är en skitig hand mot en skitig kropp? Och är det verkligen den som sitter i skiten som är den

smutsige? Är det inte smutsigare att tassa runt problemen och låtsas som om de inte existerar? Jag är så

galet trött på allt hymlande och lull-lull.

Ta en dusch för fan. Gör något.

Nu var det ett tag sedan man skrev här. Det finns som inte så mycket tid till övers för det!
Jag stormtrivs i Burträsk och på Skådespelarutbildningen. Aldrig förr har jag lärt mig så mycket, inte minst om mig själv, på så kort tid. Just nu håller vi på med energier och riktningar. Det är verkligen galet roligt, och galet svårt!
Förra veckan var det lov, vilket jag spenderade i Gimo. Fast! Första dagen på lovet sökte jag till teaterhögskolan i Luleå, jag gick inte vidare men det kändes bra ändå.

Nej, det här får bli ett riktigt kort inlägg, för nu somnar jag nästan. Måste sova lite, annars orkar jag aldrig med morgondagen. Förresten så är jag stolt över mig själv, för jag äter frukost varje morgon! Gör jag inte det blir jag inte mänsklig på hela dagen. Framsteg!

Vet ni förresten hur svårt det är att vara riktigt jävla arg, men låta ansiktet se riktigt lyckligt ut medan man säger dra åt helvete? Eller att stå och i ren ilska skrika någon i ansiktet att denne är en blå potatis? Eller att man dricker regnbågar? Prova så får ni se.

Dagens fundering: Varför äter vi så lite potatis?