Hälsovecka-vecka

Nu är det dags för en utvärdering av första halvan av Hälsoveckan '09 känner jag! Eftersom inga Forsmark- eller Wilhelmhaglundelever kom på våra träningar som vi anordnat åt dem så fick jag lite tid över. Vad är inte bättre att lägga denna tid på än sin blogg som skriker efter fler inlägg?

Okej, here we go. I måndags var det invigning i sporthallen, träningspass och frukt från Coop Extra stod på menyn. Ett mycket bra invigningstal fick vi också lyssna till av Anna-Lena Söderblom. Det var inte så mycket folk närvarande, men det gör inget. Det blev lite lagom sådär, dessutom kom ju Håkis och var med, vilket jag tycker var det bästa på hela dagen.  Två tidningar kom också, om någon är intresserad kan ni kika på den här länken:
http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=78-AV_ID=877727,00.html

I måndags var jag också först ut med att hålla ett träningspass, så jag vill tacka alla som deltog. Speciellt Tessi som är min trogne medhjälpare på boxercisepassen. Utan dig, ingen mig. Första dagen blev det också 26979 steg, inte illa måste jag säga. Rickard den fulingen tappade sin räknare i traktorn, men vi kom överens om att en timmes poledancing kunde räcka som kompensation.

Idag har det inte varit så mycket att göra på skolan. Om man inte räknar med eftermiddagen vill säga, för då blev jag och Louise dagistanter till Johan, Malin och Lina. Vi hade två fruktstunder och en chokladbollsstund. En utav chokladbollarna var egentligen en knasboll, för när man åt av den började man visst springa runt i korridoren och kackla/skrika vilt!
Vi pratade även om de häftigaste superhjältarna, ballerinor, bamse och ännu mer superhjältar.
Sedan hade vi springtävlingar, och jag kom alltid sist. Typiskt!
När Rickard och compani skulle hem var vi i full fart med att leka fångar och läskiga ormleken, så ingen ville hem. Moahaha! Så nu ska vi ta Skrollan på en åktur för att leka lite i Duderö, när jag kommer hem från England såklart. Just ja, det har jag inte sagt så ofta - jag ska till England! På lördag 05:45 rullar jag och Wahla ut från Gimo mot Arlanda. Wohoo!

Vet alla vad det är för dag imorgon? Dagen då Blossom kommer till Bruksgymnasiet, visst. Men det är också min födelsedag, vilket inte är lika häftigt eftersom den återkommer årligen. Blossom återkommer nog inte på ett bra tag vågar jag lova.

Usch, jag måste upplysa världen om något förskräckligt! Idag när Louise stod och skulle ge Herr Fikus lite vatten kände hon plötsligt en mystisk arom stiga upp i näsan. Första tanken var "oj, vad jag luktar", en sekund senare insåg hon att den lukt som hon kände omöjligt kunde komma från henne. Eftersom Herr Fikus är en mycket renlig växt drog hon slutsatsen att det inte var han som luktade. Kvar fanns bara en möjlig misstänkt - Grodis! Så hon böjde sig försiktigt fram mot honom och tog sig en sniff, vilket hon snart skulle ångra! Jag, som suttit vid borden hela tiden fick plötsligt se en mycket upprörd Louise komma halvspringande emot mig med Grodis i högsta hugg och med ett mystiskt ansiktsuttryck som utstrålade någon slags panikartad ångestfylld känsla. Klipsk som jag är insåg jag raskt att någonting inte stod rätt till. Grodis blev snabbt upptryckt under snoken min, så att även jag skulle få känna denna hemska stank. Tyvärr nuddade vi vid varandra, så lukten vägrade försvinna när Louise tagit ned honom. Nu hade även jag panik, här gällde det att handla bryskt, genast och brutalt. Med fyra snabba steg var vi framme vid diskbänken, två sprut med handdisktvålspumpen och massor utav varmvatten var vår första motattack mot odören. När hela Grodis fyllts började han spruta en mystisk vit substans genom nosen, minst en meter långt kom han. Två omgångar med tvålen, och en filminspelning senare hade vi vunnit slaget och lämnade slagfältet med ystra steg!

Och nu har du ditt och jag har mitt.. Men vi hade något så djupt, du finns i allt jag gör. <3

"Kerstin, vill du hoppa i farbrorns snopp?"

Den här dagen började, eller var det natten som slutade, lite mystiskt.  Jag drömde att Frida och jag var på Östra och fiskade. Frida hade sitt stora, fina, svarta fiskespö medan jag fortfarande bara hade mitt rosa Muminfiskespö. Jag fångade en stor gäddvaldelfin som jag matade med riskakor, fast alla andra ville att han skulle äta älghjärta, något slags kött och krusigt bacon. När jag vaknade höll jag som bäst på att flyga rakt upp i luften, genom att stå på gäddvaldelfinens nos medan han sköt upp mig med världens fart!  Ha ha ha, ibland kan man ju undra vad man får allt ifrån?

Dagen fortsatte sedan i ett rasande tempo, för jag råkade vakna ovanligt sent vilket var opassande då jag och Louise skulle ta bussen in till Uppsla. Hursom, när jag väl satt på bussen och kunde pusta ut hör man plötsligt "du du du dududududu du du dududu, wahahahah" från min mobil, vilket betyder att det antingen är Tessi eller Louise som ringer. Den här gången var det Louise som bara ville berätta att hon och Skrollan råkade ligga i diket. Min reaktion blev "oj. men. men. men... öh." Som tur är var det ingen fara med någon av dem, så efter att ha strosat omkring solokvist i Uppsala ett tag kom Louise och gjorde mig sällskap. Välplanerade som vi är kom vi precis när alla affärer stänger, så som kompensation gick vi på indisk restaurang och åt en riktig brakmiddag. Därefter styrde vi kosan mot Reginateatern där älskade SCHTUNK 1-2-3 satte upp Rickard III. Å herre gud vilken föreställning. Man behövde både ett paket näsdukar och en uppsättning blöjor för att klara sig, så mycket har jag inte skrattat på länge. Och då måste man ju tillägga att jag skrattar väldigt mycket hela tiden.  Oj, oj, oj... Jag sitter här och ler för mig själv lite dumt, men att göra en Shakespearepjäs så här fruktansvärt rolig, det är det inte många som kan. Schtunk 1-2-3s pjäser rekomenderas starkt att se, så lyd mitt råd och ta alla chanser ni får för att se dem! Jag tackar Mårten för att han tipsade mig om dessa galningar, annars hade jag nog aldrig upptäckt hur grymt bra dem är.

Innan vi satte oss på bussen igen tog vi en snabbfika inne på donken, Donut, Cola, latte och McFlurry. Smarrigt värre, även om jag egentligen var ute efter en milkshake. Efter ett tag kom vi hem till familjen Östlund där min älskade älskade Affe väntade! Jag har saknat honom jättemycket, så det var underbart att få gosgosa med honom igen. Även om han haft det superdupertoppenbra hos Louise såklart. Tack så jättemycket Louise och Co för att Alf har fått varit hos er medan mitt knä läkt.

Oj, nu har jag bara åtta minuter på mig innan batteriet till datorn tar slut, så nu ska jag avrunda. Klockan är 02.00 så man kanske ska försöka sig på att somna en gång till..

Hey hoo

RSS 2.0